littlelibrarian

Inte heller idag gick det bra för Oddevold... Hmm... Undrar om jag får tillträde till matcherna i fortsättingen :-)

Men vilken helg det har varit!!! HELT underbar. Och även imorgon ska det ju vara gott... Synd att man ska jobba... Fast det är ju ett underbart jobb jag har!! Det blir bra ämdå :-)

Ska lägga mig tidigt ikväll. Lite trött. MEn lycklig :-)

Idag är det fem år sedan du dog. Fem år. Helt otroligt. Jag förstår fortfarande inte helt att du inte finns mer, M, även om vi inte hade så mycket kontakt dina sista år, så fanns du där och jag fanns för dig. Och inte vill jag förstå eller inse meningen med det som hände. Du blev inte mer än 38 år - hann aldrig med din 39de födelsedag, föll ihop inför dina barn och dog av hjärnblödningen du fått. Ofattbart.

Glömmer aldrig när min bror ringde och berättade vad som hänt. Pingstafton var det och vi väntade på ett par underbara vänner. Vi skulle grilla och ha kul. Och, M, du vet ju redan att vi hade e fin kväll ändå. Vi lämnade inte återbud, utan kände istället extra stort behov att umgås. Och fina vänner förstod varför det då och då under kvällens lopp rann tårar ned för en liten bibliotekaries kinder... Jag är fortfarande tacksam för den kvällen, FrkU!! Den betydde mycket. Distraktion när man inte kan göra något mer än att bara finnas kan vara såå skönt bland.

M, jag önskar att du fått se vilka fina söner du har - trots den svåra upplevelsen de hade, med återupplivningsförsök och chock, så har de vuxit upp. D har jag mycket kontakt med och jag är så glad för det. M ser jag ibland på Högskolan. Och fina tjejen, H,  som blivit vuxen... Det är en enormt go tjej. Målmedveten som sin fina mamma. Alla barnen hade behövt sin mamma i många år tiil, men tyvärr blir inte livet som man tänkt sig. Man får ta sin chans och forma livet själv... Och, goa M, nu när du sträckt ut din hand och tagit emot din pappa där i din himmel (för det kan inte finnas någon annan plats för dig att vara på) så känns det trots allt fint att veta att ni finns där tillsammans.

Ja, idag är jag inte lika munter som vanligt, men detta gör ont. Och fortsätter att göra ont - speciellt denna dag - år efter år efter år. Jag försöker tänka positivt, men man kanske måste tillåta sig en ledsen dag. Eller hur?

Så, ni alla därute... Ta hand om er!! Ta hand om livet!!! Kram

Den jäkla garderoben sitter fast !!! Och jag fastnade innanför den i en dryg halvtimma och fick klura ut ett sätt att komma ut!! Nu måste jag såga loss en bit trä (som skiten har fastnat i) och den sitter högt upp så jag inte når den!!  Och någon pall? NÄÄÄ det har jag givetvis inte!!

Maken blev sugen på att få klippa gräset i stugan eftersom det blir ett par dagar med regn sedan, så jag sa glatt till honom att åka ut och övernatta. "Det här fixar jag själv" - HA!! Viiiisst...

Ska snart ta itu med eländet igen! Men imorgon är det jag som åker till stugan!!!!

Dagen har börjat så lugnt och gott. Om en stund ska jag ta ut den lilla Bobbyn på en liten prommis. De gillar vi ju båda två :-) .  Vi är lite trötta idag - var hemma ca halv två och sedan uppe ett tag till! Gott, trevligt, mysigt!

Imorgon blir det stugan- härligt!! Även om det regnar så är det ju lite semester ändå! Nu får sudenterna klara sig utan mig några dagar heheehe...

Som jag skrev om igår, satte jag ihop en tiotusenfemhundranittiotvådelars garderob igår och idag ska den in i klädkammaren! Skönt att få mer struktur därinne - "extreme closet make-over" !!


Sååååå bara att köra igång!!

Nu vet jag - det var inget farligt i brevet... Lättad, men sonen fick sig en extra tankeställare, vilket nog ändå kan vara bra...

Själv är jag nyss hemkommen från matchen Oddevold-Motala... 1-3 blidde det, men efer några timmar hårt arbete med kioskansvar fick jag min belöning :-) Var tvungen att gå i korridoren förbi spelarnas omklädningsrum... hehe... De stänger inte dörren om sig och jag fick kämpa hårt för att titta åt ett annat håll...

Nån som vill hänga med nästa gång??

Nu ska jag ta det lugnt en stund och bara tänka glada tankar

Har vaknat och varit ute med liten Bobby. Vi är trötta båda två och nu bär det snart iväg till jobbet för min del. Tycker ändå det ska bli kul att jobba idag - är lite  andra typer av besökare på helgen. Men jag funderar på hur i helsicke jag ska få ut en tv på över 50 tum i korridoren utanför biblioteket... Över en tröskel... Jag har kassa armar (undrar var man kan köpa nya...) och inte så stark och schabraket är STORT med ställning och allt... Men det löser sig väl :-)

Såg på hockeyn igår... No further comments... Det gav mycket mer att chatta med FrkU!! (Kraaaam - du är bäst)

Sitter i mitt soffhörn fast jag egentligen borde diska... Lite seg :-) Och väntar på att maken ska komma hem. Det dröjer ett tag - ett par timmar. Fast just nu njuter jag bara av tystnaden. Det är bara Lilla Rosas surr som bryter den, men det gör inget eftersom jag inte skulle kunna skriva denna text om hon inte var igång...

Nu ska jag snart ta det stora steget ut i köket och hämta mig lite vatten och fundera ut lämplig hämnd till FrkU som kallade mig tant idag... Hmmm... Hehehe...

Vilken kick det är att känna att man börjar bli friskare!! Har hostat i över en månad och NU äntligen börjar eländet ge med sig! Lyckan är stor! Känner mig sååå stark! Och glad - fast det är jag ju oftast! Kuligast så :-)

Ska ha några lite ensammare dagar från och med torsdag. Jag ska jobba helgen, så maken åker till stugan själv... Nåja jag ringer ju gratis till hans mobil, så jag överlever väl... Men det är ju inte så lätt att vara ifrån den man älskar. Vi har ju bara varit ihop i tio år :-)

Konstigt för det  känns fortfarande nytt och pirrigt - jodå visst har även vi en vardag, men aldrig tråkig!

Sitter och har just varit på lunch. Har haft pass i infodisk på vårt bibliotek hela förmiddagen så nu blir det ganska gott med lite inre tjänst. Och så kan man passa på att ta ett par minuter till bloggen också. Men nu ska jag hugga in på arbetsuppgifterna - Jippiiii

Kram!

Helt plötsligt bara tangentbordet drog till sig mina fingrar, skapade en blogg och nu är jag här!! Konstigt... Och från och med nu ska även jag dela med mig av mitt liv, funderingar, glädje och, ja, kanske till och med sorg - vem vet vad livet för med sig...

Än så länge vet ingen att jag har den här bloggen, än har ingen läst vad jag skrivit och ingen vet vem jag är...

Och vem är jag då? Jo en 44-årg bibliotekarie från Västkusten. Glad, positiv för det mesta och fullkomligt älskar mitt jobb!!! (MEn mest älskar jag min man sedan 3 år tillbaka).

Spenderar fritiden med man och hund. Jodå, jag har barn också, men de är så stora