littlelibrarian

Ja min relation med son går åt rätt håll igen och lättnaden är stor, även om jag tycker han skulle pratat med mig. Han mår dåligt och väntar på tid till VC. Han tänker dock fortsätta skolan och jag vågar vara försiktigt optimistisk.

Vi får se vad som händer och jag stöttar honom gärna med ord och kärlek.

Så jag är glad! Men trött :-)

Kraaam

Jahopp söndag kväll och en lugn sådan. Har fått trösta chockad rädd Bobby som, som alltid, blir livrädd när det smälls. Och smällde gjorde det rejält! Så onödigt...

Nu mår han dock mycket bättre! Nyss kom han ingalopperande hit till vardagsrummet med husses toffel i munnen OCH efter honom kom en morrande husse rusande! Husse kan tyvärr inte komma under sängar och bord lika snabbt och lätt som liten Bobby :-D ! Till slut, jag vet inte hur det gick till, fick husse tillbaka den varma fotbeklädnaden och lugnet lade sig igen. Jag fnissar fortfarande... Det ser väldigt kul ut med en flinande vovve (jag svär på att han flinar åt att husse inte kommer ifatt) som bara hoppar åt sidan när han nästan är infångad!

Har även sett på "så ska det låta" men det är inte riktigt samma sak på en söndag som på mysfredagar.

Nu blir det lite film! Kramis!

Ja, det svänger i humöret -hit och dit. Ledsenhet, sorg, ilska, förtvivlan, lycka, lugn, stress, men på något sätt överväger livsglädjen! Och lyckan över att ha vänner som ställer upp och lyssnar, finns för mig som jag försöker finnas för dem :-)

Jag vet inte vad min yngste son håller på med, men han vägrar prata med mig och jag vet inte varför. Tusen frågor hoppar runt i mitt huvud. Hur mår han? Vad gör han? Går han i skolan? Har han löst sin försörjning på nåt annat sätt om han inte går i skolan? Skiter han bara i allt? Och tror att jag ska fånga upp?? Ja, det skulle bli jag eftersom hans far (50 år) lever HELT på sina åttioåriga föräldrar ... Jag kan berätta att jag INTE kan/tänker försörja en person som inte kan ta ansvar!! Gör man inget själv så kan man inte beräkna att andra ska ta hand om situationen ! DÄREMOT stöttar jag mer än gärna på andra sätt, men kryper för någon tänker jag inte göra!! Smärtan är stundtals stor, men det är HÖG TID för sonen att skärpa till sig!!

Idag dominerar mitt lugn och jag är glad trots allt. Min äldste son mår bra, Bobby mår bra och älskade maken finns vid min sida :-)

Helgen som gått har jag varit på IKEA, fått en tavla på örat, lekt med hunden, myst med maken, råkat påstå att han är faster till sin brorsdotter (jaha... Alla kan väl säga lite fel men man kanske inte ska göra det till främmande människor), fått upp ondsint tavla över sängen och många fler saker..,

Nu ser jag fram emot en ny vecka, som bl a innebär Välkomstdag för nya studenter, möten och undervisningsplanering!

Kram!

Så, nu är helgerna över för denna gång och även om det kändes såå trist att plocka bort den underbara granen så känns det ändå helt ok. Som jag skrivit om tidigare, ger granen mig ett extra lugn. Jag kan sitta och njuta av att titta på en vacker glänsande kula som, i sin kombination med den fina gröna granen, ger en extra harmoni. Varje år har jag en speciell favorit och årets ser ni nedan :-)

Vi har även hunnit med att greja en massa i lägenheten. Rensat och gjort i ordning både min garderob och klädkammare. Vardagsrummet har fått ett lyft i form av nytt vitrinskåp och ovanför vår säng kommer det i em hänga en fin tavla. Nästa helg tror jag vi ska kunna fixa lite mer i datorrummet.

Under genomgången av klädkammaren hittade jag en liten låda vars innehåll jag var tvungen att undersöka. När jag öppnade locket fann jag till min glädje några små "vänner" från förr. De hamnade såklart på en hylla så jag kan titta och vara glad att de finns kvar :-) Jag visade maken vad jag hittat, men han såg mest resignerad ut: "ska du ha dem FRAMME??" fniss...

Undrar vad han skulle säga om jag plockade fram min elefantsamling...? Hehe