littlelibrarian

Tänk vad underbart livet kan vara... Och vad fantastiska kineserna är!! Titta här bara!!

Parkeringsplats för tjejer – i rosa  

Om ändå stadens parkeringshus vore som det!!

Det är så skönt att vara ledig några dagar. Är just nu ensam hemma med lilla vargen, som sover i sitt bo i klädkammaren. Nu står radion på hela tiden därinne - det smäller en del utanför... Skönt att musiken distraherar honom lite.

Men när man är ensam hemma kan det även komma en massa tankar flygande. Om meddelanden man skickat, tankar om man formulerat sig rätt. Det kan ju såå lätt bli fel om man säger så... Och så länge man inte fått svar på t ex sms, så vet man ju inte hur det mottagits. UUUSCH vilka tankar man kan få. Tänk om jag skrev ngt dumt, att någon tog illa upp - fast det inte var meningen. Jag funkar ju så att om det är mycket runt omkring mig och om jag dessutom har ganska ont, så funderar jag mycket. "Skulle jag skrivit så eller kanske så..." "Har jag pajat något...?" . Ja, ni märker hur jag rasslar till det i mina tankar, va?!

Samtidigt, så finns det lösningar. HAR de/den jag kontaktat tagit illa upp, så får jag be om ursäkt och förklara mig. Tanken var att det skulle bli till ngt positivt. De går att vända på igen - det är så vänner gör... Med mycket vänskaplig kärlek, så... :-)

Hade en underbart rolig kväll igår. Vi var tre glada tjejer som hade Singstartävling och sjöng för fullt! FrkUs grannar bankade INTE i någon vägg, så de tyckte säkert det hela var fantastiskt och ville SÄKERT boka oss som underhållning till deras nästa fest!! FrkU dansade runt i guldfärgad bikiniöverdel och glittrande bastkjol och när hon kastade sig ned på golvet i en split var det verkligen kvällen höjdpunkt, Birgitta hade kvällen till ära på sig en långklänning med egenhändigt påsydda paljetter i olika färger! När hon dansade runt i rummet till tonerna av Carolas "Fångad av en stormvind" (som var hennes klara favorit bland alla låtar) var det som en kaskad av färger  målade omgivningen i alla regnbågens kulörer! Både hennes och FrkUs ögon glänste likt solglitter i en skogssjö en sommarkväll. Själv hade jag min sidenklänning i ljusrosa nyans och de andra gav mig ett diamantklätt diadem till mitt glänsande hår. Tillsammans bildade vi en oslagbar, glänsande, trio som nu siktar på nästa års melodifestival. TACK tjejer! 

Vi sjöng och sjöng och det var så vackert att ögonen tårades, men alla kvällar har ett slut, så även denna. När Birgitta och jag stoppat ned FrkU i hennes sidenpyjamas och lagt nalle bredvid, smög vi försiktigt ut från hennes lägenhet. Innan vi stängde dörren, lyssnade vi leende på den lillas nöjda snusande små snarkningar... Nu var hon allt trött... B hoppade sedan in i sin röda nyputsade Ferrari, vinkade glatt och for iväg mot Landvetter för att flyga hemåt. Strax efter kom en underbar prins och hämtade upp mig. Eftersom det var mycket snö hade han tagit släden, dragen av två ädla springare, och pyntat den med facklor som vackert lyste upp vinternatten. Jag kröp ned under den varma skinnfällen intill prins B och riddar Bobby, som förstås var med, en blick in i prinsens ögon och jag var som vanligt i drömmarnas land... Vi for sakta hemåt och skålade i champagne för kärleken och livet...

Ja... Suck... en sådan kväll...

Visst kan även jag tycka att det är vackert med fyrverkerier, men VARFÖR kan de som skjuter inte hålla sig till tolvslaget på nyårsnatten och HÅLLA SIG TILL DET??? Utanför vår lägenhet smälldes det av ett antal smällare igår kväll och detta fick till följd att min lilla varg blev livrädd och skakade i ca två timmar. Bara flämtade... Det är fruktansvärt att se och det finns absolut inget man kan göra. Vi hade förberett i god tid med DAP-halsband som ska utsöndra lugnande slags ämnen, men den här gången märkte jag tyvärr ingen effekt. Nu har maken gjort i ordning ett krypin i klädkammaren till den lilla. Radion står där och spelar - distraherande och det ligger goa filtar som vi kommer att lägga lite godis på ibland.

Man KAN fira nyår utan smällare, men det kommer hela tiden olika argument för att få smälla av smällarna. "det är ju tradition", "varför ska de som skaffat hund förstöra för oss som vill ha kul?". Ointelligenta argument som de citerade kan jag vara utan!!!  Det är inte bara djur som far illa. Det finns människor som varit med om krig mm... Små barn... Ska de skylla sig själva för att de varit med om fruktansvärda händelser som de sedan kan relatera till när smällandet börjar. Det är så man blir mörkrädd... Nyår ska vara roligt FÖR ALLA!!

Just nu håller jag på att kämpa mot det onda som sitter i övre delen av ryggen... Vaknade inatt, skulle resa mig upp när det poffar till i skuldrorna... Ungefär som ryggskott. Aj. Fast... jag SKA på fest ikväll!!! Jag ger mig inte så lätt!! ASG!!

Ja, nu är själva julhelgen över, men en hel del kvar av ledigheten! Vi har haft en ganska lugn och fridfull jul hos oss. Vartannat år har vi mina föräldrar hos oss, men iår var det storebrors tur att vara med dem.

Julaftonen avlöpte så här :-)

Slog upp mina melerade tittredskap, åt frukost, kikade, tillsammans med make, på vår julfilm Livet är underbart (tror jag den heter) - perfekt start på dagen. Sedan bar det av till svärmor och svärfar några hus bort för att äta jullunch. De vuxna äter lutfisk och vi som ännu inte blivit det fick äta svärmors goda fiskbullar. Mysigt umgänge, men kl två bar det av hemåt. Enligt mina strikta julregler är det då dags att förbereda Jansson! Och, för er som undrar, JA jag hade köpt filéer - INTE de där hemska sakerna som hoppar upp ur burken och stirrar på en så man blir alldeles tårögd... Brrr... Hemska minnen från några år tillbaka...

Givetvis kan det inte bli någon jul utan Kalle Anka och hans vänner! Ryser av välbehag bara vid tanken på Jultomtens verkstad och alla andra underbara bidrag! "En dröm ger åt taaanken vingar...". Suck... Alltså man kan bara inte hålla tårarna borta när tomten och hans renar far upp mot månen och...

Matdags var det sedan! Sönerna kom inhoppande vid fem - precis lagom till att allt var framdukat på matsalsbordet och då var även maken tillbaka från tomtandet. Maten var god, stämningen på topp och allt så... Ja...

Sönerna åkte var och en åt sitt håll och lämnade maken och mig lekandes med våra julklappar och kvällen avslutades med myyyyys...

På annandagen fick vi trevligt besök av världens bästaste FrkU med världens finaste doter! Fikade och hade mysigt en stund. I söndags (oj, det var igår) åt vi middag hos mamma och pappa. Brorsan och jag ordnade med maten, drack lite vin och pratade om allt möjligt, som vi brukar göra när vi två lagar mat - Kvalitetstid!!! Kvällen höll dock på att sluta tokigt. Min bror och hans familj skulle ge sig av och råkade lämna en dörr på glänt. Liten varg satt först sååå oskyldigt och kikade sig intresserat omkring, men sedan tog han sats, kastade sig ut genom den öppna dörren och sprang ut i snön utan koppel! Och snabb är han! Maken och brorsan rusade ut och letade direkt medan jag drog på mig ytterkläderna (till skillnad från de andra) tog med kopplet (till skillnad från de andra) och stoppade snabbt på mig en massa vovvegodis (i likhet med de andra). Efter en stund möttes jag av bror som kom gående tillsammans med min kära make. Maken bar på ett litet bylte som såg mycket glatt och lyckligt ut... Men jag lovar... INGEN hade kunnat ta det byltet ifrån maken då... :-) Han hade nog varit lika skraj som jag. Vi befann oss inte långt från kamphundsland och inte heller långt från bilvägarna... Men det gick ju bra :-)

Nu sitter jag i soffan efter en trevlig dag. Har varit och handlat inför nyårsfirandet och snart blir det varma mackor med make som tilltugg...

 

De har kommit tillrätta!!! Vilka, undrar ni? Jo, mina vantar!! De låg inte alls här hemma någonstans, utan befann sig hos yngste sonen! Han sa inget om att de fanns där, eftersom jag inte frågade !! ASG! Skitunge... Ska hämta dem snart

Idag har vi varit ute på köpcentrat och julhandlat all maten! Kul!! (JA, jag tycker sånt e kul!!) Inte mycket folk förrän vi åkte hem. Passade även på att köpa liten vargs DAP-halsband så han inte ska bli så fruktansvärt rädd när det nya året närmar sig... Skönt att något hjälper för det är inte kul när den lille kryper ihop av skräck när det smäller.

När maten var inplockad i kylen, så klädde vi på oss ännu mer kläder och begav ut på långpromenad. Så härligt i det vackra vintervädret. På vägen hem skulle julgran införskaffas. Skickade in maken till konsum, som ligger bredvid, för att handla medan jag skulle välja ut "en fin LITEN gran" (makens ord). Jajjemän! Lite på mig, sa jag, tog varg med mig och valde raskt ut en jättefin gran. Sneglade bort mot affären. Nej, ingen make inom synhåll. Lät den trevlige julgransförsäljaren näta in granen, betalade och DÅ kom maken. Han kikade misstänksamt mot nätpaketet, men lyfte snällt upp granen och började bära. Efter en stund ställde han frågan: "Var det verkligen en liten gran...?" Mitt glada fnitter bekräftade hans misstankar, särskilt som "paketet" var betydligt tyngre än det han bar förra året! "Du är en liten orm" sa maken. ASG! Nu står granen och mår toppen på vår inglasade balkong och inväntar allt glitter och alla härliga kulor som ska hängas upp... Underbart!!

Jag är en person som fullständigt älskar julen, med allt vad det innebär med samvaro med nära och kära. MEN jag känner också stor medkänsla med de som i allafall iår inte får den julen de är vana vid. Och jag finns där för mina vänner. På olika sätt. Digitalt, mobilt och ibland live :-) . Vill så innerligt gärna alla ska må gott, men det funkar ju inte så att jag alltid kan få som jag vill, eller att mina vänner kan få det DE vill ha. Inte omedelbart iaf. Nästa jul (ja, jag vet - den ligger lååångt borta) kommer att bli bättre!! Det har jag bestämt!!

Jaa jag veeet... Ska blogga oftare :-) Har jobbat och jobbat, hade go Lucia-helg, men sedan... Beställde hem ett par Pizzor i söndags. Smakade väl gott... Tyvärr var de nog inte lika bra. Efter ett par timmar började våra magar köra igång. De mullrade och bullrade utan hejd. Makens lugnade sig liite till på måndagen, vilket innebar att han kunde vandra iväg till jobbet, men för mig gick det inte lika bra. Vi kan sammanfatta situationen så här: Blä, muller, hemma tre dagar från jobbet. Ingen mer pizza på ett tag, tack...

Måndagen innebar även en annan jobbig händelse. Bobbys hunddagis lägger ned verksamheten. Det var verkligen inget roligt besked, men nu gällde det att "ligga på" med telefonsamtal till stadens andra hunddagis. Visserligen 20% dyrare, men mer flexibelt vad gäller att hämta och lämna liten varg. Det viktigaste är att vargen har det bra och det är jag säker på att han får på det nya stället. Men så synd att Helenes hundsalong försvinner... Kanske kanske skulle hon behålla klipp och trimverksamheten. Hoppas på det.

Nå, idag var jag tillbaka på jobbet, levererade en leverans, uppdaterade mig om vad som hänt på diverse möten som ägt rum under min frånvaro. Lite förändringar ska göras i vår organisation och det är så spännande att se vad som händer. Vilka häftiga möjligheter vi har!! Detta kan bli en nystart. Synpunkter hade kommit fram såväl positiva som negativa, och dessa ska nu ligga till grund för förbättringar där det behövs. Det kliar i fingrarna på mig. Vill sätta igång NU!! :-)

För det är ju så man måste göra. Se möjligheter. Om man bara klagar och gnäller inför arbetskamrater och aldrig för fram synpunkter i tron att det inte kommer att "hända något", så får man skylla sig själv!! Visst kan det finnas hinder, men då får man väl finna vägar runt!

Det här med möjligheter gäller även i andra situationer i livet! För det ÄR så! Man kan ha det jobbigt, tungt, kännas åt helsicke - men steg för steg kan man komma förbi det svåra.. Det kan ta tid. Jag vet det av egen erfarenhet, för efter ganska många år är jag forfarande påverkad av de konsekvenser som "mitt förra liv" medförde... Kan bli orolig, ledsen, MEN större är att jag genom mina erfarenheter kanske kan hjälpa, förstå sådant som är jobbigt för andra. Jag har tagit mina steg, fortsätter ta mina steg för det är så livet funkar! Och livet har så mycket att ge, livet ÄR så mycket och ge upp är något jag aldrig gör. Inte heller ger jag upp om mina vänner :-) . Varken om de som står mig riktigt riktigt nära, eller om de som råkat hamna lite längre bort...

Ja, jag är "back in business", men jag undrar stilla...

VAR I HELSICKE ÄR MINA VANTAR??????????????????????????????

*muttrar bökar runt rotar* . Jag vet att de finns och att de finns här hemma!! Men var???

Och oj vad veckan gick fort. Har helt enkelt inte hunnit blogga - och varit för slö när jag kommit hem. Många möten, pass i infodisk med massor av spännande frågor. Kul!

Igår var jag ute med FrkU. Vi var några tjejer (JA JAG ÄR TJEJ; INTE TANT!!) som satt och snattrade mycket om MÅNGA olika saker... Hahaha... Kul !! Och timmarna gick såå snabbt! Otroligt vad 7 timmar kan springa iväg utan att man märker det... Mysigt ställe var vi på och gott vin - tack FrkU! Sedan hände något konstigt!! Jag blev trött och vid midnatt när de andra gick vidare, så gick jag till busstationen och tog en taxi hem. På vägen dit träffade jag ett antal personer att snattra lite till med och ett par som jag helst hade velat glömma att de existerade. Nå ingen slog ned mig - bara ett par ilsket stirrande ögon... Konstigt... När man talar om trollen :-)

I kväll blir det lite festande igen... Hos trevliga vänner i Fjällbackatrakten! Ska bli jättekul, för det var ett tag sedan. Har jag tur blir det lite WII-spelande också! OCh den HÄR gången SKA jag vinna!!!  Tävlingsinriktad - JAG?? Neeeeeeeeeeeeeeeeeeee... :-)