Ha!!
KAN i och för sig ha berott på att bussen blev så försenad att jag var tvungen att boka om tiden :-D
Så nu är det nästa vecka som gäller!
Just nu rullar väldigt mycket på väldigt snabbt... Känns ibland som att man vill göra allting på en gång... Och göra ALLT så det blir så bra som möjligt för alla, men tyvärr är det en omöjlighet... Det är väl bara att inse att jag inte har förmågan att fixa allt... FAST JAG VILL DET!!! Morr...
Kramar
Lite risig...
Mår lite risigt idag... Har faktiskt känt mig sådan sedan i lördags. TROR jag är på g med en förkylning, men ingen med knorr... Helt enkelt en vanlig hederlig förkylning!! :-)
Hade en såå kul helg med personalfest, standup for Science med Soran Ismael, dans och god mat! Och allsång! Kul!!! Vi (Kärun, Molly och undertecknad) gav upp vid ca halv två och begav oss hem till Molly där sängarna var färdigbäddade... Du e allt en ängel... Dock blev det ändå inte så mycket sovande - kan ju bli så när man sover borta. Att somna ca 2 och vakna ca 7 är ingen höjdare när man faktiskt hade chansen att sova mycket längre. Sedan blev det jobb! Öppet hus på jobbet med bl a Katarina Richardsson som höll föredrag om "Att föda ett barn för att rädda ett barn". Vilken människa... Tyvärr hann jag inte höra så mycket av föredraget, men tänker läsa boken och har sett familjen på TV. Rektorn trodde att ca 3000 personer besökt Högskolan under Öppet husdagarna - riktigt bra!
Det var såå skönt att komma hem till min man på lördag em. Vi slappade och sedan åt vi god mat - fläskfilé, rostade rotfrukter och bearnaisesås och vitlöksbröd. MUMS!!
Även söndagen blev lugn och efter ha varit ute med liten fin varg, fick jag hela famnen full av densamme i ett par timmar - DET kallar jag mys!!
Nu är det måndagkväll och jag försöker vila så mycket som möjligt så förkylningen går över snabbt!! HEhe...
I morgon ska jag på sjukgymnastik. Ska bli spännande och LUGNT!!!!!!!!!
Sjukgymnastik - inget för mig???
Jag bestämde mig redan på morgonen att hur ont det än gjorde, så skulle jag INTE sparka på sjukgymnasten!! Tror att det skulle kunna räknas som misshandel faktiskt... Visst han klämde och hade sig, jag höll mig i skinnet!! Och jag kan tillägga och han satte sig på behörigt avtånd från min fot!! Han konstaterade att det är en såpass rejäl inflammation därinne i foteländet, så det är bra att ta ultraljudsbehandling istället för träning denna gång. Viiisst, tänkte jag, DÅ kan jag inte göra så mycket mer än att ligga stilla. Aningslöst ligger jag på britsen medan den glade sjukgymnasten kladdar ut gel på min fot och kör igång apparaten. Vi pratar glatt och otvunget. Först får jag sitta upp, sedan ligga på sidan... DÅ - när jag tror att allt är lugnt, så kläcker jag ur mig: "Och hur vill du ta mig nu?2 (!!!!!). Försöker sedan ordna till situationen genom att säga något annat, vilket blir "Jag menar... hur vill du ha mig!!" . Det blev ju myyycket bättre...
Han skruvar besvärat på sig... Tror inte han ser humorn i det hela... Och jag bestämmer mig för att inte försöka säga ngt mer angående detta. Visst fick jag en tid till, men han undrade om jag tyckte att jag behövde den...
NU ett par timmar efteråt, så garvar jag! Men ...
En helt sann historia om en vanlig kväll
Hon hämtade mig alltså på mitt jobb, in i hennes fantastiska lyxbil, ned med cabben och iväg mot hemstaden!!
Vinden smekte våra solblekta långa lockar när vi åkte gatan fram och vid de övergångsställen vi stannade vid, flockades männen... Efter en stund kom vi ut på landet och kaffepaus lockade. Picnic-korgen åkte fram - underbart... Vi pratade och skrattade ... Plötsligt brakade det till och ut ur skuggorna kom det rådjur och älgkalvar som ville ha mjölk.. Såå söta ...
Sedan fortsatte vår färd hemåt... Och till slut var vi hemma i staden vi bor i. Jag tackade glatt FrkU glatt för en underbar biltur och önskade henne en härlig kväll. Sedan gick jag upp i vår lägenhet där maken väntade med champagne...
Döm om min förvåning i morse när ingen kom och hämtade mig för att köra mig till jobbet! Jag trodde jag skulle få åka VARJE dag i fortsättningen! Konstigt :-P
Ja, så kan det gå....
Lite trött
En helt vanlig dag - ovanligt nog...
Kineser
Ja, ok, igår jobbade jag och en liten gravid skrutt (hihi) till fem och var alltså sist kvar på jobbet. Vi tog oss snabbt igenom biblioteket efter vi kört ut alla, forcerade dörren in till kontoren, larmade på och kastade oss likt SuperLibraryPeople mot våra kontor, fick med oss våra kläder, öppnade ytterligare en dörr, tryckte på hissknappen och hoppade in in hissen och... Ja, grattis Bibliotekarien... Därinne stod tre tysta kinesiskor... Bibliotekarien hoppade till och hojtade :"Aaaah..." Med förskräckta ögon stirrade de på den vilda bibliotekarien och hennes assistent, som trots sin stora bautamage, vek sig av skratt och glatt undvek de rädda kinesiskornas blickar... När de fundersamma snälla asiatiskorna lämnat hissen, kunde assistenten åter andas och tjöt... "Tyyypiskt Dig!!"
Alltså... JAg börjar känna mig som Goldie Hawn, Margareta Sjödin eller ... Varför inte Brittan Spears?? Oooops I did it again...
Nej, nu blir det bättring! Jag ska aaldrig mer göra ngt tokigt!! Bara vara en traditionell bibliotekarie!! Skaffa knut i nacken och glasgon på nosen!! Aldrig ta vin eller ngt som kan bidra till ÄNNU fler galenskaper!!
Här är mitt nya jag: Lugn stillsam, sur, grå...
Moooooahahaha...
Funderar ibland
Igår skulle jag på sjukgmnastik för tok-foten. Har ju gått ett tag sedan den stukades, så det var dags. Den trevliga sjukgymnasten och jag pratade glatt om kommande träning och sedan skulle han känna på foten.
Varken han eller jag var tyvärr beredda på att den lilla foten (nej, den är inte så stor strl 36/37) skulle vara så förbaskat öm!! Men aj... Jag hoppade högt och... Jag svär!! Det var INTE meningen att sparka sjukgymnasten i magen!! Foten bara flög iväg!! Ouff .. lät han... Och vek sig dubbel... Nu är jag iofs glad att sparken inte hamnade lite längre ned... Brrr... Tror han tänkte samma sak...
När han hämtat sig lite, placerade han mig på en motionscykel för att se hur foten rörde sig då. Konstigt nog ställde han sig en bit ifrån... Vad han nu trodde jag skulle hitta på när jag satt på cykeln.
Jag fick iaf tid igen om två veckor, så jag FÅR komma tillbaka!! Wohooo...!!!
Vet ni... Idag har det varit en nästan normal dag. :-) Ibland tycker jag om att glädja mänskligheten med sådana dagar...
Härlig morgon...
Jag - en rugguggla...
Mötte alltså ett par killar - fortfarande "glada i hågen" - som stannar upp, tittar på mig och säger "brrr... en rugguggla"... Jippiii... DET är precis vad man behöver höra som start på dagen. ASG... Bobby och jag gick vidare. Det fanns liksom inget att säga... Rugguggla...
Berättade sedan för maken, som först asgarvade, men sedan tittade på mig och sa "men du är min lilla rugguggla ..." Hihi...
Då blev dagen genast bättre! Kanske dock måste börja mejka mig tidigare på dagarna så jag inte skrämmer folk...
Garderober och kalas
Den blir sååå vinglig!! Men ok, tänker att med canvasväggarna blir det nog bra. När jag lyfter eländet, håller det på att rasa isär igen och det är nu jag börjar känna att jag nog faktiskt hatar såna garderober... Men in ska den!!! Måtten säger att den passar OCH DEN SKA IN!!!
Går den in?? NEJ!!! Något sitter ivägen. Mina ögon far som vilda sniglar längs klädkammarens väggar i jakt på det som hindrar mig från att nå mitt mål! Och där!! Jag stirrar hatiskt på ett par träbitar som en gång var en hylla. JAG MÅSTE HA EN SÅG!! Var är den - måste ha sågen! Maken gått ut en stund och återigen söker mina ögon - denna gång efter "görasönderräsaken". DÄR - jag fann den! Högst upp på en hylla. Men jag kan inte nå den. Foten hindrar mig från att hoppa... Hmmm... Funderar en stund. Ropar på sonen, men han verkar ha fördjupat sig i flickvännen på sitt rum... Han hör inte eller vill inte höra. Hmm... Går ut i köket och hittar ... en SAX!! DEN kan jag använda som hjälp för att dra till mig sågen... Maken kommer hem igen och stirrar förvånat på 155 cm fru som sträcker sig upp mot klädkammarens högsta hylla hållandes en stor sax i handen samtidigt som hon ganska högt mumlar "nu är du fast, hehehehe..." . Saxen får tag i sågens handtag och sågen dras sakta utåt... Nu går det sakta upp för mig att det kanske inte är sååå bra att dra ut en såg högt över mitt huvud... en såg vars sågklinga är vänd NEDÅT, som nu balanserar på kanten och är hotande nära att hamna rakt ned i mitt huvud. Det är i detta läge som min älskade make tar tag i situationen och även i sågen...
Och ja, FrkU (som jag smsade lite med mellan varven), jag kände mig verkligen som ett litet trumpet barn... Jag kan ju själv och så tog han min såg...!! Maken sågade bort det som skulle bort och hjälpte mig att få garderoben på plats. Nu är det "bara" ett litet problem... Vi glömde sätta på canvasen INNAN vi satte in eländet... Men resterande arbete görs i morgon :-D
Sedan var det dags för kalas hos mamma och pappa. Det är så min vår familj att de samlat ihop sig när det gäller födelsedagar. Mamma och bror idag, pappa på onsdag. Dessutom svärfar på tisdag. Så tokig de är...
Nu ligger lugnet. Liten varg är trött och har däckat i vår säng. Han har ont i ett öga, men vi avvaktar med veterinären tills måndag. Vi hoppas att det ska gå bra iallafall... Make och jag med ett glas vin framför matchen. Bra spelat så här långt.
Tankar om sniglar...
Var på väg till bussen och träffade ett antal sniglar på vägen. De såg ut att planlöst vandra omkring, men jag antar att de hade ett mål. Jag undrar nu ... Vart skulle de? Till någons trädgård? Till en slemmig liten polare?
DÅ kom tanken! Vore det inte bra om de små sniglarna hade blinkers i sina horn! Så man kunde se färdriktningen när de skulle svänga?!? Vad häftigt det hade varit!! Jag tror jag berättade i en tidigare blogg i våras om när jag träffade på en snigel med spetsrosett runt halsen (var i samband med studenten och man vet ju vad överförfriskade studenter kan hitta på...), så varför inte utöka tillbehörssortimentet för sniglar med blinkers!!??
Hmmm... Måste klura mer på det här!!
