littlelibrarian

Ibland undrar man hur folk är funtade... Mitt yrke går bl a ut på att vägleda studenter så de kan bli kompetenta nog att klara sin utbildning - även söka, värdera och kritiskt granska (som det står i högskolelagen). Ändå träffar man på lärarstudenter som menar att "varför ska vi lära oss söka när vi bara ska lära barnen hur katt och hund stavas" och många fler liknande kommentarer.

Den biten kan jag hantera utan vidare. Vad jag har MYCKET svårt att klara av är när en del personer anser sig vara förmer än andra.

Hade en person ikväll som menade att jag "som ändå inte hade något att göra" skulle plocka fram böcker till henne. Jag förklarade vårt pedagogiska synsätt, som vi för övrigt delar med hela högskole-och universitetssverige, vilket innebär att vi lär ut INTE ger dem . Då skulle de inte lära sig något... Hon blev mer och mer arg - menade att jag nog var latast i universum. Sedan tog hon sig en ordentlig titt på mig - uppifrån och ned (vilket i sig inte tog så lång tid :-) - och kläckte ur sig att hon med mycket stor sannolikhet hade MÅNGA fler högskolepoäng och år som student på universitet än vad jag hade. Med samma snälla leende som jag haft under hela konversation, talade jag om att jag har drygt fem års universitetsstudier varpå min trevliga besökare fnysande upplyste mig om att hon MINSANN hade FLER år.

Jag log igen och sa vänligt "Men toppen, då känner du väl till det här med att söka information och böcker väldigt väl och om du känner dig ringrostig eller osäker kan jag stå bredvid dig när du söker". Hon blev INTE gladare, men jag uppträdde helt korrekt och med total kontroll, men tro mig.... Jag fullständigt kokade inombords. En person med lägre grad av självförtroende kunde mått betydligt sämre av en sådan behandling.

Hon gormade på ett tag och fick fortsatt vänligt bemötande, vilket bara gjorde henne mer irriterad. Ärligt talat är jag stolt över mig själv att jag förblev konsekvent, inte backade, utan var professionell. Jag är ingen slav!! Jag är en hårt arbetande bibliotekarie! RESPEKT!!

Min biblioteksvakt frågade lite försynt efteråt om det kanske skulle bli en lååååååång promenad med hunden ikväll - haha... Han hade ju hört allt och var helt ställd över hennes vidriga sätt.

Varför behandla folk olika?? Visst kan jag också har svårt för en del som jag träffar, t ex i jobbet, men har som regel att de ska bemötas korrekt!!! Även de man uppskattar minst ska behandlas rätt!

Vänder blad till något positivt! Grattar världens bästa FrkU!! Visste du skulle fixa det!  Kraaaaaaaaaaam!!

Kvällen igår (och natten) blev precis så kul som jag hoppades på! Vi var på plats kl 17 för välkomstdrink och hälsade glatt på alla. Döm om min förvåning när vi hälsades välkomna av en av högskolans lärare (kvällens toastmaster), som jag dessutom gått kurs med - haha! Det visade sig att han är tillsammans med födelsedagsbarnets ena syster och då även känner min man sedan många år tillbaka!!

Efter någon timma satte vi oss till bords för att äta förrätt - trodde vi - men eftersom vi visste vilken typ av fest vi var på, så blev vi inte speciellt förvånade när talen/hyllningarna började med en gång. Familjens 11-åriga dotter inledde med en egen tolkning av "Himlen är oskyldigt blå" - Nya titeln är "Du är min pappa och vän" :-) Så fint! Hon kommer verkligen att föra vidare trubadurtraditionen i den familjen! Inte minsta blyg, ögon som strålade och ca 100 gäster som försökte se ut som om de inte har en liten tår i ögat :-)

18-åriga sonen fortsatte med ett fantastiskt tal till sin far. Killen studerar i Frankrike och var bara hemma över helgen, men ville ju inte missa en sån fest!

Detta var bara början! Det talades, sjöngs, åts och dracks - ALLA var glada!! Stämningen på topp! Nyblivne femtioåringen strålade och fick den fest han drömt om. Han sa dock att han inte varit orolig eftersom det, som vanligt, var hans fru som ordnade allt :-)

Eftersom det i stort sett fanns obegränsat med vin/öl mm, så fanns det ju en del som ville utmärka sig lite. T ex en av norrmännen, som försökte klättra i takbjälkarna - precis som han gjorde på festen för tio år sedan... DÅ vägde han dock ca 15 kg mindre !! Nå ingen slog ihjäl sig...

Ingen fest utan trubadur! GrisNils spelade och berätta ickerumsrena historier - behöver jag säga att vi skrattade så vi tjöt!! Underbart! Vilken sångröst!! Hade aldrig hört honom förr, men han var helt fantastisk!!

Efter trubadur blev det dans och den pågick fortfarande när vi åkte ca halv tre!! Då hade även min ena bordgranne lyckats med konststycket att somna på mig... Vi TROR att han, eftersom han somnat med huvudet på bordet, tänkte lägga sig i sängen eller nåt... För han liksom började lägga sig tillrätta som när man lägger sig i en säng iaf... Han var rätt så tung så jag fick liksom hasa mig bort med hjälp av gapskrattande make...

Och visst fick jag vara lite prinsessa... Kan ju inte vara annat när jag i dansens virvlar befann mig i min mans armar och han bara hade ögon för mig - när glansen i hans ögon säger allt.. Behöver jag säga att jag älskar honom??

Ja, ikväll ska maken och jag på stor baluns :-) Kompisen har fyllt 50... (Tänk att vi har såååå gamla vänner asg...) och har hyrt en stor lokal där festen ska pågå större delen av natten. Vi ska förära honom en flaska fin whisky - alltid populärt.

Jag har klätt mig fint i marinblått från topp till tå, målat mig och ser rätt så skaplig ut :-) För ikväll är jag prinsessan som ska dansa med min drömprins, min älskade man, hela kvällen och natten!

*ler*

Veckan som just gått har varit fantastiskt bra! Jobbet lika roligt som vanligt! Ljusa mornar, härliga kvällar! Har lärt mig allt möjligt! Att man ska skicka andra folk i hissen på jobbet innan man själv går in i den. De kan nämligen kolla läget därinne så ingen parfymindränkt människa varit där före mig... Det blir rätt så jobbigt att rusa in på kontoret sedan för att snabbt hitta inhalatorn... Men men.. jag lever iaf... Haha...

Har även lärt mig lite om braille... Massa braattvetasaker!!!

KRam på er
/PrinsessLL

Och vad betyder nu DEN rubriken? Jo, mycket enkelt... Trötter Little Librarian såklart! Sitter på kontoret och ska strax köra igång med en massa spännande Deweykoder, men tänkte jag skulle uppdatera bloggen först.

Det är måndag morgon. Har sovit KASST... En timma eller något liknande.. Vaknade först av en ruggig mardröm (kommer bara ihåg att den var otäck), hade svårt att somna om, men ca kl tre kände jag att, "ja, ett par timmar iaf - får väl vara nöjd med det...". Då kräks liten varg, vilket innebar att jag fick väcka make så han fick torka upp (jaaa, jag vet att jag kunde gjort det själv, men både make och jag vet att jag inte fixar sånt...). Fick sova en liten stund innan klockan ringde vid halv fem - haha!

Vi körde iväg, lämnade liten varg på dagis och fortsatte sedan mot Torp så jag kunde ta bussen till jobbet. Bussen stannade och jag klev på. Inte kunde jag väl hjälpa att busschauffören hade ryggen vänd mot mig när jag klev på?!? Jag lade kortet på läsaren och apparaten lät BIIP. Chaufför hoppar högt, slänger sig runt vilt stirrande på mig och utbrister "Du skrämde livet ur mig!!". Jag lade huvudet på sned och sa "nä" för han levde ju faktiskt - det såg jag tydligt! Kändes bäst att gå och sätta sig och vara tyst och snäll... Tänkte i mitt stilla sinne hur kul det hade blivit om jag haft på mig samma utstyrsel som i lördags...

Så var den årliga tjejfesten över för denna gång och jag kan bara konstatera att det var en helt suverän kväll!! Min goa jobbarkompis Karin och jag klädde upp oss till tänderna för att vara så fina som möjligt och vi är MYCKET stolta över resultatet!!



Vi var ju tvungna att testa om det verkligen VAR karlförbud på festen, men vi släpptes till vår stora glädje in! Och VAD förvånad allas vår FrkU blev när vi avslöjade vilka vi vaaaaaaaaaaaaaaar...  :-D Måste erkänna att jag blev väldigt förtjust i den lilla lilla kniven...

Presenter gavs, Singstar sjöngs, kottar kastades, det åts och dracks... Vilken kväll!

När jag korkat upp en av vinflaskorna Karin och jag hade med (hehe... det där lät bra... "en av"...) och tänkte slänga korken, så blev jag upplyst om att man inte ska slänga sådana utan återvinna dem. Dum idé tyckte Karin och jag... När man kan plantera dem, så de växer upp och blir till nya fina korkträd!! En blick, så var de små blyga biblioteksanställda flickorna överens. Vi funderade på var det skulle vara mest gynnsamt för en kork att gro och kom fram till att det vara ett varmt och gott ställe... Och var är det varmt ? JO, i en säng!! Så medan MrsBloodykisses hjälpte till att uppehålla värdinnan hjälptes vi åt att plantera. NU blir det spännande att vänta !!

Klart att det hördes att vi hade kul i lägenheten... Alla verkade konstigt nog inte uppskatta skönsång... Konstigt folk det finns i vissa trappuppgångar... Så vi drog ut på en liten stillsam (hehe) promenad ner till krogen! Där dansades det och klättrades... JO, klättrade. Jag skrev rätt. Det var rena rama bergsbestigningen !! Jag undrar VARFÖR VARFÖR kan man inte ha lägre stolar/bänkar/soffor ?? Eller iaf en stege så man kommer upp och kan sitta!? Nåja, jag tog mig upp och drack mitt vin och så pratade vi igen!

Ja, det var en kväll att minnas... TACK goa goa FrkU för en häftig kväll - ser redan fram emot nästa gång!

Idag är det en mycket speciell dag för idag attackerar MARS :-) eller om det är vi som attackerar Mars... Lite kryptiskt? Näääää.... Inte skulle väl jaaaaaaaaaaaaaaag...?

Sitter i min mysfåtölj med liten Bobby i famnen och Lilla Rosa framför mig. Tittar lite småilsket på min enda fungerande mobil och tänker fula saker om den. Det är min jobbmobil (som jag kan använda privat om jag lägger till prefix) och den strular. Dock måste jag ju ha den så länge. Har tagit sikte på en iPhone... Vi får se när det blir.

Älskad make är på promenad - jag har en del att göra innan kvällen kommer så jag stannade hemma. Hehehe...

Rapport kommer i morgon!

Kram på er och se till att vara rädda om er!

Tiden går så fort så fort och nu har jag fått klagomål igen för att jag inte uppdaterar ofta nog... *slokar med huvudet* ... Men ok, NU fick jag en liten lucka så jag i allafall hinner kika in på min lilla blogg. Sitter och tittar ut på snön som sakta faller här i Trollhättan. Veckan som gått har varit fylld av massa möten, födelsedagsfirande(n) och annat spännande. I lördags fyllde jag år och maken och jag hade en lugn go kväll med vänner. Vi åt, drack och spelade spel. Denna gång blev det Pictionnary och vi tjejer vann (som vanligt) ! Vilke total utklassning det blev och OJ så länge våra makar kommer att få höra om det svidande nederlaget :-D

På söndagen åkte vi till min äldste son, som också han fyllt år, och grattade honom. Han och tjejen har för övrigt varit tillsammans i tre år nu och förlovade nästan lika länge. Snacka om att tiden går fort!

Vi fick såklart träffa den lilla dammtussen Alice igen och hon blev totalt utpumpad av allt folk som var där...




I vanliga fall springer hon omkring och busar, eller chillar med en morot i mungipan (eller nåt sånt)



Hon är jättesöt, men givetvis inte lika fin som min egen älskade Bobby! :-)

Här på högskolans bibliotek gallrar vi nu för glatta livet, samtidigt som våra ca 92 000 böcker ska klassas och märkas om. Det är ett jättearbete, men så roligt!! Får akta mina kassa händer och armbågar bara.

Vi har haft möten om vår verksamhet och hur man bäst löser bemanningsproblem. Att föra verksamheten framåt är en otroligt spännande bit! Vill lära mig mer, vill veta mer om HUR!! 

Det blir mycket mer om detta framöver! Dessutom väntar och väntar vi nu på att det ska bli rättegång om det som hände min son på nyår. Advokaten har fått alla papper, men varken sonen eller tingsrätten har fått dem... Nå, min son uppskattar kontakten med målsägandebiträdet och DET är viktigt... Fortsättning följer även där.

Nej, dags att fortsätta jobba!

Kram på er alla därute och var rädda om er!

Idag har jag jobbat hemifrån eftersom jag skulle genomföra ett undervisningspass i informationssökning för ca 30  studenter i hemstaden. De studerar Ledarskap inom detaljhandeln och ska nu skriva sitt examensarbete, vilket, som vanligt, innebär att de måste använda sig av vetenskapliga artiklar. Genomgången skulle ta ca en timma och följas upp med en workhop på Campus Trollhättan om ca en månad. Eftersom det ibland har blivit missförstånd med en del lärare, hade jag denna gång både dubbel- och trippelkollat så studenterna INTE hade fått denna typ av undervisning tidigare och glad i hågen begav jag mig ned till stan...

Och vad händer? Jo, när lärarna gett sig av öppnar en student munnen och berättar att detta är femte gången han kommer att lyssna till denna typ av undervisning!?!? Visserligen kröp det fram att han varit fadder till nya studenter och alltså inte hade haft inbokade infosök, men de flesta hade hört TRE gånger... Nå, jag fick improvisera och ge dem väldigt anpassad undervisning, men det kändes inte så meningsfullt att stå framför en liten grupp och veta att de har hört (ja, jag säger hört eftersom min erfarenhet säger mig att de inte alltid KAN söka) hur man söker info, sökstrategier mm.

De var ändå snälla och gav mig dessutom applåder när jag var klar (förmodligen lyckliga över att jag släppte iväg dem tidigare, haha...). Dock tänker jag ta ett längre samtal med berörda lärare. Det som hände idag var inte en enstaka företeelse, utan återkommande och det måste få ett slut. Det känns som att det blir en "lek" med såväl min som studenternas tid. (Oj, nu blev jag nästan arg igen!)





Nu sitter jag i min goa fåtölj i "nya" rummet och njuter tillsammans med "Lilla Rosa". Vi väntar på att liten Bobby ska komma hem från dagis. Då ska vi spela roliga spel och mysa :-)

Ja, lite trött och seg var jag allt i morse när jag skuttade upp ur sängen ca 4.30 i morse. Liten varg skulle lämnas på dagis och de dagarna är det väldigt gott att vara på jobbet tidigt. Så tyst, lugnt - ingen som hojtar i korridoren. Jag har egentligen inte så mycket emot prat och så, men ibland är det så skönt med tystnaden. Vissa dagar är det "surr" i öronen från tidigt på morgonen tills sen eftermiddag eller till och med kväll och då vill man givetvis gärna vila trumhinnan lite :-)

Idag var det kallt också så jag fick hjälp av bästaste FrkU att ta mig till och från Råssbyn. Underbart!! Tack, vännen!

Det lustiga är att jag, trots att det idag är måndag, redan längtar till helgen! Vid fikat var det fredagskänsla med massa skämt (och det var inte som häromdagen när bara jag och vår goa yngsta medarbetare var de som skrattade... Alla uppskattar tydligen inte NileCity, Solsidan eller Lorry/Yrrol - fniss). Jag var faktiskt jätteduktig och sa nog inte sååå många tokiga saker - just idag hehehe...

Det visade sig även att flera hade tänkt på den fasansfulla bjärvens öde :-) Att den lille rackarn kunde engagera så - det bjussar jag på!! Nu är det ännu fler som hejar, pratar och skrattar i vår korridor på jobbet - tänk vad en fest kan göra!

Ja, gott vin och god mat är ju ALLTID trevligt ... :-D Mums...

I fredags blev allt rysligt spännande och mitt rätta jag kom fram. I grund och botten är jag nog en pistvakt - skulle kanske bott i Svartlien. Biblioteket inbjöds att vara med på IVs (institutionen för ingenjörsvetenskap) fest och eftersom det definitivt inte var ngt att tveka om, så påbörjades sökandet efter lämplig outfit. Tack vare världens bästa Ina blev det inte så svårt. Hon rotade i äldste sonens garderob och lånade kläder av en kompis, så vi stackare som inte hade sådana kläder helt plötsligt kunde påbörja förvandlingen! Och vilken förvandling det blev...

Från mitt vardagliga jag (vilket givetvis innebär galaklänning och tiara) till resultatet nedan:




Fantastiskt!! Och givetvis får man inte glömma den mest fruktansvärda i djurvärlden!! Titta här på den fasanfulla BJÄÄÄÄRVEEEEN!!!!



Men betänk samtidigt dess tragiska historia:

”Di säg att bjärn o järv fatter tycke för varann om månen står full i juli månas siste vecka, o avkomma blir en bjärv. Ett sint å plåget djur. Bortstött från de sina, tror den sig vara en människa och lär sig gå på två ben.” (Visdomsord från SvenE, Pistvakt)

Ja, ett par gånger under kvällens lopp attackerade den mina kollegor, men mötte sitt slutliga öde under nattens färd hemåt... Han kidnappades av ovan nämnda Ina, som, liksom den jägare hon är, slaktade björven och slet ut hans innanmäte (kan ge mig katten på att hon åt upp det...). Numera har jag bara en bjärvfäll... Vänta bara, Ina...


I övrigt drack vi välkomsthojt, dansade JanE-dansen och åt/drack gott!! En kväll som helt enkelt var hur kul som helst!!

Vi hoppas på fortsatt gott samarbete haha!