Bussar och bravader...

En del dagar händer det inte speciellt mycket, utan livet går sin gilla gång. En del dagar kan det vara för mycket helt enkelt. Andra dagar händer konstiga saker och idag var en sådan dag.

Allt var frid och fröjd tills jag åkte hem från jobbet. Gick glatt på bussen och möttes av en busskortläsare i ögonhöjd!! Vad gör man? Jo, man ställer sig lite lätt generad på tå och balanserar så man når upp till läsaren och går därefter och sätter sig på sin plats :-)

I Uddevalla bytte jag buss till den som skulle ta mig till Bobbys dagis. Sätena var hårda och bussen kall, men jag tänkte att snart är vi framme och det blåser ju inte iallafall! Och visst gick turen ut dit bra. Problemet med att åka den tiden som jag åkte idag, är att jag får vänta en halvtimma på bussen in till stan och det blir kallt just nu kan jag lova. Under vår, sommar och höst är det inga problem för då tar vi helt enkelt en promenad till en hållplats på bra avstånd, men nu på vintern blir det jobbigare. Vi försökte röra oss en del iallafall, men liten Bobby blev väldigt frusen ändå...





Slutligen kom bussen. Vid det laget kände jag knappt näsan längre och jag riktigt njöt av tanken att få hoppa på en varm buss. En stark gatlampa lyste ned på mig och den lille och reflexerna glittrade helt ok. Jag ler och tar ett steg fram och vad händer? JO! HAN KÖR FÖRBI MIG!!! Jag vinkar hojtar och hoppar och miraklet inträffar. Han backar. Det visade sig att det, till min stora lycka, fanns en kvinna med på bussen. Hon hade sett mig på långt håll i lampans sken och tvingade chauffören att stanna! Även han hade sett mig, men förklarade det hela med att han skulle minsann lära mig att "ha bättre reflexer"... Han hade inte TÄNKT stanna. Men man gör inte så mot mig ostraffat! En sur busschaufför får inte bete sig hur som helst, så jag skällde ut honom och gick och satte mig!

SUR BUSSCHAUFFÖR

Ovan kan ni se hur jag tyckte han såg ut just då!!! Nedan kan ni se hur JAG kände mig!!

ARG LITEN BIBLIOTEKARIE

Vi åkte inåt stan och Bobby kröp ihop i min famn. Jag gosade med hans goa nytvättade päls och tänkte ilskna tankar om vad jag skulle säga till Västtrafik om den man (dessutom gammal kompis som inte ens sa hej!!!) som nu till synes obekymrat styrde kosan mot Uddevalla igen. Mina tankar avbröts när vi rullade in i Uddevalla, FÖRBI busshållplatsen (!!) och vidare... Jag var ensam passagerare kvar i fordonet och så hör jag en röst från förarsätet: "Jo, Elisabeth, jag menade inte att vara sur, jag kör dig hem nu för jag ska inte köra vidare mer nu..."

Ilskan rann av mig snabbt, kan jag säga :-) och jag klämde fram ett "tack så mycket"! Han log generat mot mig när jag gick av vid den hållplats som ligger närmast mitt hem och jag vinkade glatt tillbaka. Det är bara dumt att vara långsint.

Vilken dag... Haha.. Detta lär jag aldrig vara med om igen! ASG!

När skogstrollet försvann

Jag tröttnade till slut på att försöka hitta en frisör i Uddevalla! Man kommer till en gräns. När luggen kittlar näsan, försöker ta sig in i ögonen... På lunchen i torsdags nådde jag min gräns - gick för bi en salong i Trollhättan, stannade och gick in. Raka vägen fram till disken i den folktomma lokalen och frågade om de kunde klippa mig. "När vill du ha en tid?" frågade den gulliga tjejen. Mitt svar blev "helst förra veckan, men NU blir bra"! Hon log förstående och förde mig raskt men vänligt till en stol. Jag bollade lite med henne och vi kom tillsammans fram till hur vi tyckte det skulle se ut. Haha... Kortare helt enkelt!

Fem cm hår klipptes av, men det roliga var att nästan ingen tyckte det såg ut som jag hade kapat håret... De reagerade iofs på luggen, men inte resten. Nå, JAG är nöjd och glad. Och det är ju viktigast.

I går var det sju år sedan en av mina jobbarkompisar förlorade sin lilla pojke och mina tankar gick till henne och hennes familj. Hon skriver väldigt fint om lille killen, visar fina bilder på Facebook så man blir både tårögd och varm.


Kram på er och ta hand om varandra och inte minst - ta väl hand er själva!



HURRAAA!!

Ja, som min lille Varg skrev igår, så fyller han fyra år. Idag för exakt fyra år sedan fick mamma Grannebyåns Terry-Len och pappa Wallaby's Jack Neo en kull med små godingar och lyckan var stor. En av de små busarna var min lilla Bobby (Grannebyåns Terry-Boss).

                     Mamma!

                Pappa!




Och givetvis fick den lille presenter och god mat. Leverpastej redan på morgonen! Inte illa.
Först fick han en fin tuggkrokodil!

Sedan en fin Dog Pyramid från underbara Nina Ottossons sortiment


Den fyllde vi med godis från

Vilket blev ENORMT populärt! :-) Tydligen bland det godaste han någonsin fått!!

Han lekte och lekte och kommer att somna som en liten lycklig vovve sedan. Just nu ligger han och tuggar belåtet på mumsigt tuggben! Vilken toppendag!!




Nu är det snart dags att ta en promenad i snön. Det blåser och är kallt ute, men inuti mig finns så mycket värme och lycka. Jag har ju min älskade älskade man och min lilla Bobby - och självklart, fast på lite håll, mina fina söner. Jag är allt lyckligt lottad...


Gästbloggare!!

Tja, Bobby här...

Snodde mattes lilla dator och tassar ner några ord! För imorgon är det ingen vanlig dag inte, det är min fjärde födelsedag!! Har försökt tjuvlyssna för att få reda på vilka presenter jag ska få, men matte och husse bara viskar så ag inte ska höra. TYCKTE i allafall att de sa ngt om JÄTTETÅRTA med leverpastej och kalvkorv! DET skulle jag tycka om... OCh en boll och en massa tuggben! JA! Det vill jag ju ha!!

Och så tänker jag nog jaga en katt eller några kråkor. Ja, än så länge är jag bara tre och då tycker jag faktiskt att man FÅR sno husses fula, men goda, tofflor...

Nu kommer matte... Hjäääääääääääääääälp...

Bilar ... Suck...

Jahopp... Hej söndag hojtade jag glatt när jag vaknade imorse! (Ok, kanske inte riktigt så, men vackert väder var det i allafall).

Inte lika intensiv dag idag eftersom det känns i hela kroppen att ungefär 513987 böcker flyttades upp i sina hyllor igen efter att ha legat i källarmörkret i ca tre år. Det blir fint i "nya" rummet - mysigt :-)

Maken åkte glatt iväg för att titta till stugan och han tyckte väl att bilen kändes lite konstig. Mycket riktigt! Som tur var kom han dock NÄSTAN ända hem när han upptäckte att kopplingen inte funkade.Vajern hade helt enkelt gått av och bilen är just nu obrukbar. Får bärga den till verkstad i morgon. JÄTTEKUL... Nåja. Den blev ju inte stulen som vissa andra bilar blivit i natt...

 

Bilar kan vara rätt dyra saker...


Lördag i vårt lilla bo

Vilken dag! Vaknade och gick ut med liten Bobby i den 16-gradiga kylan. Idag fick jag ta fram hans väst igen. Den har han inte behövt på ett tag. Men vad vackert det är! Gnistrande vit värld som man bara njuter av att beskåda.

Ser på störtloppet (VM pågår ju och man får ta chansen när man inte jobbar). Strax blir det till att bygga ihop våra bokhyllor och sätta upp alla böckerna igen! Ska bli så härligt. Bit för bit växer vårt nya fina rum fram. Planerna innefattar även datorplats och en liten hörna för vinylplattorna och spelare till dem :-) Äntligen!

Får återkomma med rapport och bilder !

Söndag i februari

Liten Bobby leker med sin boll, make lägger golv i vårt nya rum och jag ser på NRKs direktsända sportsöndag. SVTs vinterstudiofokuserar just nu på alla olika SM som går just nu och det är jag inte intresserad av idag. Så det blev Norge!

Gårdagen blev jättemysig. Hos min goa kompis C med familj och vi drack champagne, åt god mat, drack gott vin, gott vatten och pratade länge :-)

Vi grattade yngsta dottern som just fyllt 11 (jösses min lilla skrutta) och missade till och med större delen av melodifestivalen. Fast vad jag har förstått så var det inte så mycket vi missade haha... Såg Danny. Den låten kommer säkert att slå fast jag gillade den inte. 

Nu är det snart dags att åka till min lille utflyttade sak :-) Rapport kommer Haha!!


Time flies

Oj vad tiden går :-) Kändes som jag bloggade igår, men jag är fullt medveten om att så inte är fallet. Nu har min äldste son flyttat till egen lägenhet tillsammans med sin goa flickvän. Tänk de har snart varit tillsammans i tre år och varit förlovade lika länge haha... Är jätteglad för deras skull och var inte det minsta beredd på att det skulle kännas tungt dagarna efteråt. Fick världens kram av sonen när han skulle gå och tänkte att jag ska minsann inte fälla några tårar - särskilt inte som min svåger var med och hjälpte till... Det gick bra först, men när sonen vände sig om och sa hejdå till liten Bobby, så brast det. Konstig känsla det där... Glad, men ändå så ledsen så tårarna rinner...

Vi hörs dock av ofta och han har lovat säga till om det blir för ofta haha... I morogn, söndag, ska vi till dem och fika. Det ska verkligen bli hur kul som helst att se lägenheten, som alla andra redan verkar fått se... Bara jag i HELA VÄRLDEN som inte varit där juh... Men snart så :-)




Det ser väl fint ut!? Och NU längtar jag bara till våren och sommmaren!!

Ha en underbar lördagkväll! Melodifestivalen börjar ju!!Woho!

RSS 2.0