littlelibrarian

Det är så skönt att vara ledig några dagar. Är just nu ensam hemma med lilla vargen, som sover i sitt bo i klädkammaren. Nu står radion på hela tiden därinne - det smäller en del utanför... Skönt att musiken distraherar honom lite.

Men när man är ensam hemma kan det även komma en massa tankar flygande. Om meddelanden man skickat, tankar om man formulerat sig rätt. Det kan ju såå lätt bli fel om man säger så... Och så länge man inte fått svar på t ex sms, så vet man ju inte hur det mottagits. UUUSCH vilka tankar man kan få. Tänk om jag skrev ngt dumt, att någon tog illa upp - fast det inte var meningen. Jag funkar ju så att om det är mycket runt omkring mig och om jag dessutom har ganska ont, så funderar jag mycket. "Skulle jag skrivit så eller kanske så..." "Har jag pajat något...?" . Ja, ni märker hur jag rasslar till det i mina tankar, va?!

Samtidigt, så finns det lösningar. HAR de/den jag kontaktat tagit illa upp, så får jag be om ursäkt och förklara mig. Tanken var att det skulle bli till ngt positivt. De går att vända på igen - det är så vänner gör... Med mycket vänskaplig kärlek, så... :-)

Hade en underbart rolig kväll igår. Vi var tre glada tjejer som hade Singstartävling och sjöng för fullt! FrkUs grannar bankade INTE i någon vägg, så de tyckte säkert det hela var fantastiskt och ville SÄKERT boka oss som underhållning till deras nästa fest!! FrkU dansade runt i guldfärgad bikiniöverdel och glittrande bastkjol och när hon kastade sig ned på golvet i en split var det verkligen kvällen höjdpunkt, Birgitta hade kvällen till ära på sig en långklänning med egenhändigt påsydda paljetter i olika färger! När hon dansade runt i rummet till tonerna av Carolas "Fångad av en stormvind" (som var hennes klara favorit bland alla låtar) var det som en kaskad av färger  målade omgivningen i alla regnbågens kulörer! Både hennes och FrkUs ögon glänste likt solglitter i en skogssjö en sommarkväll. Själv hade jag min sidenklänning i ljusrosa nyans och de andra gav mig ett diamantklätt diadem till mitt glänsande hår. Tillsammans bildade vi en oslagbar, glänsande, trio som nu siktar på nästa års melodifestival. TACK tjejer! 

Vi sjöng och sjöng och det var så vackert att ögonen tårades, men alla kvällar har ett slut, så även denna. När Birgitta och jag stoppat ned FrkU i hennes sidenpyjamas och lagt nalle bredvid, smög vi försiktigt ut från hennes lägenhet. Innan vi stängde dörren, lyssnade vi leende på den lillas nöjda snusande små snarkningar... Nu var hon allt trött... B hoppade sedan in i sin röda nyputsade Ferrari, vinkade glatt och for iväg mot Landvetter för att flyga hemåt. Strax efter kom en underbar prins och hämtade upp mig. Eftersom det var mycket snö hade han tagit släden, dragen av två ädla springare, och pyntat den med facklor som vackert lyste upp vinternatten. Jag kröp ned under den varma skinnfällen intill prins B och riddar Bobby, som förstås var med, en blick in i prinsens ögon och jag var som vanligt i drömmarnas land... Vi for sakta hemåt och skålade i champagne för kärleken och livet...

Ja... Suck... en sådan kväll...