Växlande
Ja, det svänger i humöret -hit och dit. Ledsenhet, sorg, ilska, förtvivlan, lycka, lugn, stress, men på något sätt överväger livsglädjen! Och lyckan över att ha vänner som ställer upp och lyssnar, finns för mig som jag försöker finnas för dem :-)
Jag vet inte vad min yngste son håller på med, men han vägrar prata med mig och jag vet inte varför. Tusen frågor hoppar runt i mitt huvud. Hur mår han? Vad gör han? Går han i skolan? Har han löst sin försörjning på nåt annat sätt om han inte går i skolan? Skiter han bara i allt? Och tror att jag ska fånga upp?? Ja, det skulle bli jag eftersom hans far (50 år) lever HELT på sina åttioåriga föräldrar ... Jag kan berätta att jag INTE kan/tänker försörja en person som inte kan ta ansvar!! Gör man inget själv så kan man inte beräkna att andra ska ta hand om situationen ! DÄREMOT stöttar jag mer än gärna på andra sätt, men kryper för någon tänker jag inte göra!! Smärtan är stundtals stor, men det är HÖG TID för sonen att skärpa till sig!!
Idag dominerar mitt lugn och jag är glad trots allt. Min äldste son mår bra, Bobby mår bra och älskade maken finns vid min sida :-)
