littlelibrarian

Jag kände henne inte - bara träffat några gånger för några år sedan när hon kom med andra kompisar för att träffa min ena son. Hon var bara 22, inte långt från att fortfarande vara barn. Tror inte hon hade lätt uppväxt, men hon hade klarat sig. Verkade ha en längtan efter "vanligt" familjeliv med barn, men när det bara blev korta förhållanden, så var det inga goda föutsättningar. Till slut blev det en litet barn ändå, en liten flicka - pappan till barnet var dock lite för flitig "besökare" i häkte och fängelse, så familjelivet blev nog inte riktigt det hon drömt om. Men dottern fanns och var egentligen hennes allt.

 

Så för ett år sedan hände det ofattbara att dottern dog genom olyckshändelse och livet krossades för den unga mamman. Den unga kvinnan kämpade för att orka leva vidare, men i förrgår - ett drygt år efter olyckan, så valde hon bort sitt eget liv. Valde att gå till sin dotter.

 

Tänker mycket idag eftersom jag igår kväll fick höra vad som hänt. Allt som hänt är ofattbart och visst förstår jag desperationen och sorgen efter barnet, men ändå. För mig är det helt otänkbart att välja bort livet - det hela blir till tankar och funderingar hur man kan stötta och istället hjälpa fram en människa på bästa sätt. Det måste ju finnas andra vägar att gå! Men man kan samtidigt inte klandra den som gjort sitt val. För den personen fanns det ingen väg ut - just då...

 

Vila i frid med din dotter nu...