Av kärlek...
gifte jag mig med dig, min älskade man.
Idag för fem år sedan blev vi man och hustru i Uddevalla kyrka. Du och jag och våra goa vittnen - bara vi. Känslan var större än jag kunnat drömma om. Jag trodde ju aldrig jag skulle gifta mig igen, men å andra sidan skulle jag inte heller träffa någon på länge efter skilsmässan... Så kom du, en vän och fyllde mig med hopp, stor glädje, värme och kärlek - det var för bra för att motstå, jag ville ha dig i mitt liv. Känslan var så stark redan från början.
Efter fem år förlovade vi oss och som så ofta när du hittar på något, blev det en överraskning när vi satt och åt fem-årsmiddag. Du tog fram en liten ask med två ringar i och med glansiga ögon lät jag dig trä på ringen på mitt finger. Vi pratade en hel del och du var inte så pigg på att gifta dig, vilket var helt ok - även om jag hade en dröm, en längtan, att få bära ditt efternamn.
Ytterligare tre underbara år passerade och vår årliga vårsemester 2006 spenderades som vanligt i stugan. På kvällen kröp vi ihop i soffan och myste. Du föreslog vi skulle kolla på det nya bildspelet du gjort (du är ju bra på sånt - också) och bilder av mig blandades med favoritmusik. Jag satt och tyckte det var så fin kärleksförklaring, så kom näst sista bilden upp - med text "Elisabeth!", och nästa bild "Vill du gifta dig med mig?"...
Med lyckans tårar trillande ned för mina kinder sa jag "ja". Det fanns inget annat svar. Min dröm skulle bli verklighet - du skulle bli min man. Du hämtade champagnen som du gömt och vi skålade för vår lycka. Jag glömmer aldrig den kvällen, men framför allt kommer jag ihåg den upplevelse vårt bröllop blev.
Vi skojade och skrattade på vägen till kyrkan, våra vittnen, som var de enda vidtalade, var med och vi var avslappnade och glada - ingen nervositet. Vi gick in i kyrkan, till det lilla fina utrymme som finns bakom altartavlan och tog lite bilder. Prästen kom in och sa att vi kan börja nu om ni är klara med bilderna.
Från det ögonblicket förändrades allt, från skoj till en enda stor vibration av känslor. Från det prästen började tala så fanns bara vi, du och jag, allt annat försvann. Det var så starkt. Kunde aldrig tänka mig att en vigsel kunde vara så intim, fantastisk... Ordet magiskt i dess sanna bemärkelse.
Mitt första bröllop 1986 var lite större ca 100 gäster, nu hade vi två. Perfekt. Jag minns varje ord prästen sa, varje känsla som for igenom mig och den första kyss du gav mig som man och hustru... Magiskt.
Möttes av detta nu när jag kom hem efter ett par dagar i stugan <3
Ser fram emot kvällen...
Idag för fem år sedan blev vi man och hustru i Uddevalla kyrka. Du och jag och våra goa vittnen - bara vi. Känslan var större än jag kunnat drömma om. Jag trodde ju aldrig jag skulle gifta mig igen, men å andra sidan skulle jag inte heller träffa någon på länge efter skilsmässan... Så kom du, en vän och fyllde mig med hopp, stor glädje, värme och kärlek - det var för bra för att motstå, jag ville ha dig i mitt liv. Känslan var så stark redan från början.
Efter fem år förlovade vi oss och som så ofta när du hittar på något, blev det en överraskning när vi satt och åt fem-årsmiddag. Du tog fram en liten ask med två ringar i och med glansiga ögon lät jag dig trä på ringen på mitt finger. Vi pratade en hel del och du var inte så pigg på att gifta dig, vilket var helt ok - även om jag hade en dröm, en längtan, att få bära ditt efternamn.
Ytterligare tre underbara år passerade och vår årliga vårsemester 2006 spenderades som vanligt i stugan. På kvällen kröp vi ihop i soffan och myste. Du föreslog vi skulle kolla på det nya bildspelet du gjort (du är ju bra på sånt - också) och bilder av mig blandades med favoritmusik. Jag satt och tyckte det var så fin kärleksförklaring, så kom näst sista bilden upp - med text "Elisabeth!", och nästa bild "Vill du gifta dig med mig?"...
Med lyckans tårar trillande ned för mina kinder sa jag "ja". Det fanns inget annat svar. Min dröm skulle bli verklighet - du skulle bli min man. Du hämtade champagnen som du gömt och vi skålade för vår lycka. Jag glömmer aldrig den kvällen, men framför allt kommer jag ihåg den upplevelse vårt bröllop blev.
Vi skojade och skrattade på vägen till kyrkan, våra vittnen, som var de enda vidtalade, var med och vi var avslappnade och glada - ingen nervositet. Vi gick in i kyrkan, till det lilla fina utrymme som finns bakom altartavlan och tog lite bilder. Prästen kom in och sa att vi kan börja nu om ni är klara med bilderna.
Från det ögonblicket förändrades allt, från skoj till en enda stor vibration av känslor. Från det prästen började tala så fanns bara vi, du och jag, allt annat försvann. Det var så starkt. Kunde aldrig tänka mig att en vigsel kunde vara så intim, fantastisk... Ordet magiskt i dess sanna bemärkelse.
Mitt första bröllop 1986 var lite större ca 100 gäster, nu hade vi två. Perfekt. Jag minns varje ord prästen sa, varje känsla som for igenom mig och den första kyss du gav mig som man och hustru... Magiskt.
Möttes av detta nu när jag kom hem efter ett par dagar i stugan <3
Ser fram emot kvällen...
Kommentarer
Trackback
