littlelibrarian

Som ni kanske kommer ihåg, blev min yngste son misshandlad på nyårsnatten. Polisen sa då att det skulle ta ca 4-5 veckor innan rättegången skulle bli av. I går kom datum för förhandlingen och det blir den 6/5. Givetvis är min sons värld nu uppochnedvänd - IGEN! Den måste bli det. Nu rivs allt upp igen. Han går upp i varv och ringer och pratar hela tiden. Upprörd, kränkt, sårad. Självklart ska han ringa mig - är glad för det, men ibland blir det för mycket. Jag försöker lugna, säga att vi går igenom materialet tillsammans i helgen, och han lugnar sig tillfälligt.


Är jag en bov som får sådana känslor? Nej, egentligen tycker jag väl inte det, men det känns så. Jag BORDE orka lyssna lyssna, men ibland måste jag säga, som i kväll, att eftersom jag ska upp halv fem i morgon så MÅSTE jag få sova lite.

Han tycker det är jobbigt att kanske behöva sitta med i salen när advokaten begär skadeståndet, och att försäkringsbolaget, som tydligt skriver att de har ett överfallskydd som gäller vid misshandel, inte ersätter skador.. Jättekonstigt, men vi ska kontakta dem igen.

Tiotusen känslor far igeom mig ikväll. Kärlek, ilska, förtvivlan, trötthet, hopp om go framtid, önskan att det ska vara över...  Men det kommer det inte att vara på ett tag.

Äsch lite jobbig kväll bara... Blir bättre i morgon!

Och annars är jag nöjd och belåten med tillvaron. Bara lite lite smålåg..