littlelibrarian

Till min älskade.

Du kom in i mitt liv på allvar just när jag tänkte jag skulle leva ensam med mina barn en lång tid. Så banalt, men ändå underbart... Dansbandskväll på restaurang - Streaplers var det, kommer jag ihåg. Vi började prata, hade ju träffats många gånger förr hos gemensamma vänner, och du skulle gå hem tidigt eftersom du skulle jobba extra dagen efter.

Du gick inte hem tidigt. Du stannade kvar med mig tills det stängde, vi gick tillsammans med våra fina vänner och tog en liten hamburgare och sedan skulle du följa mig hem. Men vi kunde inte slita oss från varandra. Vi pratade vidare och gick hem till dig och drack te. Våra händer och ögon möttes gång på gång, andlöst undrade jag vad som egentligen var på gång. Hur jag kunde känna så när jag varit så otroligt ledsen och chockad över min skilsmässa.

Efter vi druckit upp, följde du mig hem - fick en puss och tack för kvällen. Vi var båda fyllda av förväntan - kunde det bli en fortsättning?

Ja, vid det här laget vet alla att det blev ett liv tillsammans för oss. Ett liv tillsammans som hittills varat i tolv år och vi hoppas båda på många många fler årsdagar. För fira måste vi göra. Fira den kärlek som håller oss varma när det är kallt, binder oss samman när andra vacklar...

Jag är lycklig med dig, min älskade, så lycklig...

Och jag ler...