littlelibrarian

varje dag något nytt. Tyvärr har jag varit jättedåligt på att skriva det sista... Nästan en månad sedan. Sedan dess har Liten varg hunnit bli frisk efter att ha varit hemma i två veckor, jag har hunnit fylla år (TACK alla!!!), varit på underbar tjejfest och haft flera myskvällar med min älskade!

Just nu är det jobbigt, tungt, ledset... Haft stoooort bråk med sonen. Allvarligt och nu är jag uppenbarligen inte värd att kallas för familj. Han säger att han nu bryter kontakten med mig, men jag vet inte... Allt för att jag inte ringde runt till alla jag känner natten till söndagen som gick... För att få tag i någon som kunde köra honom till en kompis som inte mådde bra (hennes mamma var redan där/på väg)... Kl halv fyra på natten... Det är inte rätt mot mig... Är ledsen... Men jag KAN INTE  göra sånt... Jag vet att sonen inte mår bra... Men ändå...

Jag tog kontakt med hans far för första gången på över ett år, hade ett bra samtal och jag vet att han kommer att ha kontakt med "pojken". Det hela kan få ganska stora konsekvenser, men de behåller jag för mig själv. Vet att jag ändå lämnade ut mig själv ganska ordentligt nu, men ibland känns det så... Som att man ändå måste skriva lite om det jobbiga... För att bearbeta...

Ibland svämmar ögonen över, ibland tittar ett litet leende fram hos mig... Jag fixar det här. Jag är stark. Jag kan på ett sätt vara stolt över att jag satt gränser. Visat att man som nästan 20-åring inte KAN utnyttja andra människor hur mycket som helst. Man måste ge och ta.

Men just nu är det tungt. Men det blir bättre!

Tänkte att nästa inlägg blir roligare... Kanske hur man får en liten bibliotekarie att rulla längs en bowlingbana om ett par dagar... Eller, som några kompisar hotat med, "Kast med liten människa"... Ja, vi får se. Välbehävligt och kul ska det bli. Och jag startar nedräkningen NU