littlelibrarian

Ååå fredagen är här!! Och visst gläds jag av det. Samtidigt grumlas glädjen av oro för sonen som fått klagomål från hyresvärden och (mycket kort sagt) verkligen får kämpa för att få bo kvar. En del klagomål är mycket konstiga då de rör tillfällen som sonen inte ens varit hemma... Sopor på balkongen påstås det att han har... Men ponera att det skulle stämma. HUR kan grannarna ha sett det? Våning 8, hela väggar emellan balkongerna, något är det som inte stämmer, men hur motbevisar man? Det bor en ung tjej på samma våningsplan - vägg i vägg. JAg har själv hört hur högt hon har på på stereon, detsamma gäller flera andra lägenheter. Jag undrar om grannarna verkligen kollat vilken lägenhet ojuden kommer ifrån eller förutsätter de att det är min son som orsakat dem? Vem tror på en 20-åring som ju faktiskt klantat till det och fått bekräftad störning 2 gånger? Han behöver sin lägenhet - finns ingen annanstans han kan bo då det inte fungerar hos mig och definitivt inte hos hans far. Nu har han fått en avi om något som ska hämtas ut och han har inte beställt något. I min fantasi är det ett rek som innehåller antingen en varning ELLER ett besked om att han ska bort. Och ovissheten gör mig galen!! Jag vet inte vad jag ska göra - vad jag kan göra...

Just nu är relationen bra mellan son och mig. Jag kan få honom lugn, men han mår inte bra... Är sååå trött på att det alltid är något som man MÅSTE försöka lösa, någon man måste lugna... Till slut kan jag inte lösa situationer hur optimistisk jag än kan vara... Allt det här tar på mig...

Ja, nu har jag gnällt tillräckligt! Jag ser dock fram emot helgen då make och jag ska vara själva och mysa i stugan :-) . Självklart ska varg med!! I kväll öppnar vi en flaska mousserande och har det gott på altanen... DET ser jag fram emot.