En ängel??
Min lilla älskade varg har nu börjat på sitt nya hunddagis. Det innebär - förutom en massa härlig stimulans för liten varg - att hans matte måste åka lite extra krångligt under en period tills snön är borta eller det finns en gångbana att gå på igen :-)
Ibland får tillvaron dock en fantastisk guldkant. Som idag. Åkte bussen från jobbet i Trollhättan, vidare till dagiset på Lillesjö, hämtar varg och går glatt nedåt stora otäcka vägen igen för att ta bussen hem igen. Vad händer då?? Jo, bussen kör rakt förbi mig. Detta händer i dagsljus och jag har en stor röd jacka på mig där jag står på busshållplatsen. Är chauffören blind? Drogad? Eller helt enkelt dum?? Och, jo, han SKULLE stanna på den platsen vid den tiden.
Sakta svärande börjar jag och förvånad varg gå tillbaka på 172an. Tänker att det blir nog bra att vänta på dagiset den timma det tar innan nästa buss kommer. Men situationen förändras nu till det sämre och det hela känns ohållbart. Lastbilar kör vrålande förbi och personbilar som passerar i hög fart. Känns väldigt obehagligt och säger till liten Bobby att hoppa upp på den höga snövallen vid sidan av vägen. Till slut blir även jag tvungen att hoppa upp dit för att känna mig någorlunda säker. Känner mig liten, kall och lite ynklig och funderar vilt på olika möjligheter att ta mig därifrån. Till slut blir det en lucka mellan några bilar. Tillräckligt för att jag ska kunna ta mig över vägen - livrädd.
Då hör jag en röst som ropar på mig, och nej ni behöver inte ringa efter hjälp - jag är inte helt tokig... En kvinna har stannat sin bil på andra sidan vägen och ropar på mig att jag genast ska komma dit. Hon undrar vad i hela världen "en sådan liten person med en liten tillhörande hund" gör upp på en snövall så här på kvällskvisten, och vet jag inte att det här är en farlig väg?! Jotack... Är medveten om det nu...
Vet ni vad denna kvinna för Dalsland gör??!! Hon kör hem mig! Vill inte ha någonting för besväret. För jag ser snäll ut och hunden är så fin. Och DET stämmer ju :-)
Hon passade på att ringa sin man så han fick reda på att hon inte hamnat i diket och rattade tillbaka till Ödskölt (TROR jag det
