littlelibrarian

Skulle kastrera lille hunden igår, men istället fick vi gå hem och invänta remiss till Blå Stjärnan för ulraljud på litens hjärta. Det SKA inte vara ngn fara alls säger veterinären, men för säkerhets skull och ev framtida sövningar, så ville hon att en hjärtspecialist skulle kontrollera. Och jag har gjort massor av sökningar på nätet som alla säger att jag kan vara lugn. OCh blåsljudet var så litet... Men visst funkar man konstigt ändå... Nu kollar jag in den lille hela tiden. "Hmm... är han inte ovanligt trött... Leker han lika mycket..." . JA, det kanske är naturligt att man tänker så. Den lille är ju bland det käraste jag (och maken) har...

Igår hade jag VÄLDIGT roligt åt min kära FrkU som hamnat mitt i ösregnet... Och VAD hände mig idag då?? Jodå... Exakt samma sak!! Hade inte alls lagt märke till att ett jättestort regnmoln smugit som närmare och närmare och, ja NÄRMARE, tills det slutligen släppte sitt blöta innehåll RAKT ned över liten Bobby och mig!! ASG!!!

Ja, skrattar bäst som skrattar sist! Och vad ska man göra annat än att skratta åt eländet, gå vidare, komma hem, kräla ned på golvet för att torka liten Bobby (JA, kräla - har ju fortfarande ont i ryggen) ta sig upp och få på sig själv torra kläder (fniss!!!)

Nu vräker regnet ned IGEN men nu är vi iaf inomhus :-)