littlelibrarian

Visst är det härligt med sommar - och att man kan ha sköna kvällar med goa promenader. Visst låter det skööönt?! Jodå... MEN gör inte om det jag gjorde i tisdagskväll... DET är inget att ta efter... Det kan få det här resultatet:

Ok, här kommer storyn... Var, som sagt var, ute och gick med liten Bobby. Ganska arg efter diskussioner med "barnen" (19 resp 21 år) om pengar (som de tror jag ar i överflöd - grrrrr). Skulle gå över gatan, trampade snett på trottoarkanten, ramlade på vriden fot ... Det gjorde ont och jag skyndade mig att ta av skon. Av erfarenhet vet jag att det är bäst att göra så... Dumt att behöva klippa upp skon. Nå, det kom fram en förskräckt person som såg blodet från min hand och att foten inte såg ut som den borde... Frågade snällt om jag behövde hjälp hem. Vad svarade jag? Jo, "nej tack jag klarar mig - det är inte långt hem". Det var det visserligen inte och det GICK att stödja på baktassen. Efter en stund var jag hemma och maken hjälpte mig tvätta av blödande fingrar och armbågar. Lade om fotleden med linda och placerade den i högläge.

Natten gick bra och trots att det gjorde ont, bestämde jag mig glatt för att jag skulle till jobbet. Fick hjälp av snäll far med vovve till dagis och blev sedan skjutsad till Kampenhof för vidare transport till Trollhättans resecentrum. När jag skulle av stängde busschauffören bussens bakdörr innan jag hunnit av... Satte fast mig i dörren... Kändes fånigt...Det var inte min dag och det skulle bli värre.

PRomenaden mellan resecentrum och jobbet brukar ta ca sju min, men då tog det mig ca 25 min. Jag linkade fram på jobbet och ska man se till det positiva så hämtade snälla arbetskamrater kaffe till mig :-)

Efter ett par timmar insåg jag att det går inte och chefe morrade åt mig att jag borde ringa vårdcentralen för undersökning. Som tur var fick jag tid ganska omgående och som tur var skulle en jobbarkompis hem lite tidigare, så jag fick åka med henne. Inne på vårdcentralen sa farbror doktorn genast till mig att jag måste ha remiss till röntgen och ortopedakuten (som tack och lov ligger kvar i Uddevalla) och efter ett tags letande fick jag tag i en kompis som kunde köra mig så jag slapp ta taxi!! (Fick kryckor - Sune och Rune- eftersom jag då inte längre kunde stå på foten). Det gick faktiskt fort att bli röntgad och även utlåtandet från ortopeden kom snabbt. Inget var brutet, men det var en kraftig stukning (jotack...).

Fick bandage (som jag inte kommer ihåg vad det heter - vi kan kalla det Kurt) och recept på smärtstillade, seden fick jag skjuts hem av samma kompis som kört mig dit. Klart det gjorde ont, men tänkte att det skulle klinga av lite... Men istället fick jag mer och mer ont för varje timma som gick. Apoteket hade stängt när jag kom ut från akuten, så jag hade inga nya tabletter hemma. Hittade dock gamla ((nej det är inte farligt, men de skulle kunna vara overksamma) av samma typ, men det hjälpte inte!!! När maken kom hem ca ni på kvällen låg jag i en skakande liten hög i sängen och bara grät av smärta. DET händer aldrig annars!!! Det högg oavbrutet i foten och avtog inte på något sätt. Vid tiotiden ringde jag Sjukvårdsupplysningen för råd och summan av det samtalet blev att vi åkte till akuten igen. Det flimrade bar framför ögonen och enligt make och son var jag kritvit i ansiktet. Har aldrig svimmat, men inser hur nära jag var att tuppa av en stund, men sonen hjälpte mig ner till entrédörren medan make hämtade bilen. På sjukhuset fick jag nästan omgående en smärtstillande spruta och en flaska med smärtstillande dropp. Vilken lättnad det var när huggen slutade och det övergick till en acceptabel smärta :-) ... Det visade sig att jag borde fått med mig en första dos hem redan på eftermiddagen, men de trodde jag skulle hinna till apoteket, vilket jag inte gjorde innan stängningsdags. Ca halv två på natten var vi hemma igen med morgondos :-)

Dagen efter kändes det betydligt bättre, receptet kunde hämtas ut och foten verkar hämta sig bra. Dock jpbbar jag hemma resten av veckan. Tack och lov för sådana arbetsuppgifter!!! Och för att man slipper mista lön ...

På måndag har jag nog återhämtat mig tillräckligt för att gå till jobbet. Med kryckor ska det funka. :-)

Gott råd: Trampa inte snett OCH ta emot hjälp när den behövs!!  Nu ska make, liten Bobby (som varit ganska orolig av alltihop), Sune, Rune, Kurt och jag snart åka till stugan! Wohooo!!